Högre än Himlen

Är medlem i Buzzador, som betyder att jag får testa och berätta om olika produkter åt vänner och bekanta (vill du också bli medlem så kan jag skicka en inbjudan till dig). Kampanjen jag är med i nu innebär att jag får pröva pizzor!! Nam nam!

Dr Oetkers Casa Di Mama´s pizzor är de som kampanjen gäller, finns i 6 olika smaker, vi har prövat på 4 av dem.

Av de pizzorna vi pröva så var Pepperoni-Salame en klar favorit för nästan alla. Dessa djupfrysta pizzor rekomenderas varmt, de är faktist jättegoda och har en alldeles supergod botten, de har inte hört till de frusna pizzor vi brukar äta men från och med nu kommer de definitivt att göra det! En sallad behövs dock till eftersom de är rätt så kraftiga i smaken.

Så iväg och pröva ni med!

En pizzakväll med vännerna är ju inte att underskatta heller, kavlitetstid när den är som bäst! Och med pizzor att sätta i ugnen behöver ingen stå och koka en evighet, enkelt och gott!

Äntligen har jag min spralliga dotter tillbaka!! Har haft en riktig bråkstake här denhär veckan, en som gjort allt man inte får och som nästan bara gnällt dagarna i ända. Mymla har svår hosta, öroninflamation och andningssvårigheter. Hennes antibiotikakur tog slut igår och det var även igår dagssömnen börja rulla på igen, vilket medförde en helt ny tjej, äntligen!

Börjar såsmåningom ha fått nog av den egna antibiotikan också.. Dethär blir väl vecka 10 och kan int förstå varför de måste vara så enorma i storlek, blääk! Nåväl bara 10 dagar kvar nu av mina 100 avklarade så de ska väl gå det med.

Har ett veckoslut fyllt med kalas framför oss, en kusin och en systerdotter fyller år.

Och snark, så är det ju presidentval också.. Har faktist inte satt mig in i politiken ens så mycket att jag skulle kunna rösta helhjärtat på nån av dem.. Visst håller jag överlag på sfp men hon Biaudet kommer ändå inte att gå ens vidare till en andra rond, så tycker det vore bortkastat att rösta på henne, dessutom tycker jag hon har invandrarpolitiken närmast hjärta och inget fel med det men enligt mig borde de vara en del av något mer. Hon har enligt vad jag hastigt uppfattat satsat för snävt.

Så.. För mig finns egentligen 3 kandidater, Niinistö, Lipponen och Väyrynen. En av dem anser jag vara lite för gammal att leda landet, eller leda och leda, men att vara Finlands ansikte utåt. Och en annan av dem så är jag rätt säker på att går vidare till andra omgången utan min röst, så då återstår bara ett alternativ. Bra då vet jag hur jag ska rösta!

Har haft Pedrina on my mind ett tag nu, undrar om man sku försöka sig på det ikväll.. Namiiii

Undrar hur man får fixat mer tid och mer ork.. (eller egentligen vet jag ju det.. prioritera rätt så blir det rätt.. men när man inte har ork till det så är det värre) Borde ha en robot-jag som kunde göra allt det jag ville ha gjort sålänge jag själv vilar min rygg.

Bokföringen som legat på är nu fixad, kvar finns då de 4 kalendrarna som jag beställt, men inte gjort ännu.. och de görs liksom inte av sig själva.. (konstigt nog..) Sen borde ju ett års korten bli iväg skeppade. (kommer inte ens att nämna städning och sånt här.. det skulle bli en alldeles för lång lista..) Julklapps-inköpen borde ju börja dyka upp och småningom vara avklarade för att slippa tänka på det i december.. (har typ inte alls börjat ännu..)

Nej shit också.. kommer nog inte att fortsätta på denna lista!! Den blir bara lång och tråkig.. snark! Bäst att lyssna på kroppen ännu bara och ta det lilla lugna. Har ännu ont i ryggen efter förra veckans 4 gånger de grävde i min ryggrad.. Nästa gång de nämner något om att ta prov ur min ryggrad, så är det nog ”Tack och Hej!!!”

Hade skräck för det redan före och sedan när det visar sig (efteråt naturligtvis) att läkaren som skulle ta proven, hade jobbat HELA 3 dagar där före.. och att han troligen aldrig hade tagit ett sådant prov förut.. så kan ni tänka er vilken skräck det lämnade kvar.. Inte så kul med ”jag sticker en gång till” å sen ”jag sticker en gång till”.. osv osv.. AJ PASKAT!!!

Sen för att göra det hela ännu roligare så fick jag enorm värk efter, huvud, rygg, mage och ben i flera dagar och när det äntligen börjar ge med sig och jag börjar vara uppe mer, så TADAA: enorm huvudvärk och illamående => tillbaka till sjukhuset för att få blod ur armen intryckt i ryggen för att jämna ut trycket.. Vilket betyder ännu mera nålar i min ryggrad, men denna gång MED bedövning och en erfaren läkare i en ren operationssal med 3 skötare runt, så det gick betydligt bättre.. fastän de inte fick den mängd blod de behövde ur mina ådror.. ”dricker du något” frågar läkaren.. Hmm.. jag satsa stort och drack 3 liter dagen före.. och sen frågar läkaren ”dricker du något”.. hur mycket mer vill de att jag skall dricka.. STÖN!

Jaa-a tänk bara vad en liten äcklig fästing kan ställa till med!!

Kom nyss på vad jag har att vänta imorgon: blodprov! Jeee, blir säkert lätt att hitta mina icke existerande ådror under alla blåmärken efter sjukhus-besöken.. Tja, nå utmaningar ska väl också Ingmaj ha (hon som tar blodprov då).

Nehepp, nu är det nog dags för en kopp te före lilla älsklingen vaknar och vill hjälpa till och ”maka, maka” =smaka, smaka. Det har börjat komma ord i mängd och massor här hos oss! <3

Fick idag svar på mina frågor om varför jag har varit så trött, haft så mycket huvudvärk, tyckt allt har varit så tungt osv osv.. Borrelia, borrelia och ännu mera borrelia.. Man kan tydligen få 6 olika typer av borrelia-infektioner och Bingo, jag hade alla 6. Kanske inte så kul i era öron (ögon) men jag tyckte det var en lättnad att veta vad det var som var fel.. Var rädd att det var ett tillstånd jag bara måste vänja mig vid.. Att det bara är såhär tungt hela tiden.. att man bara måste kämpa på såhär ständigt.. Att ork inte finns för t.ex. motion utan att man bara måste tvinga sig till det.. Men nu kanske det finns en ende på detta, skönt tycker jag. För mot borrelian finns det ju medicin.

Hamna med dropp på sjukhuset en timme och hädanefter blir det dropp en halvtimme om dagen i tre veckor. Jobbigt att ha en äcklig kanyl i handen hela tiden bara.. jag tycker det är jätte äckligt med sprutor och nålar och sånt.. och nu ska man ha en slang eller vad det nu är där inne i ådrorna hela tiden.. blääk säger jag bara.. det svänger sig i magen bara jag tänker på kanylen..

Så blir det 4 veckors antibiotika i form av tabletter efter detta droppande.. så har 2 månaders antibiotika att se fram emot. Och det är ju en sak i sig, men sen att pussla ihop var och med vem fröken skall vara varje dag kl 10 när jag själv skall ligga i dropp, det är en helt annan femma.. Tror inte det håller i längden att ta henne med mig till bädd-avdelningen där jag skall infinna mig för medicineringen.. Visst skulle de säkert tycka om det unga sällskapet där blan de lite äldre, men vem där skulle hinna med henne.. Möjligen skulle det bli mycke spring med droppstången i högsta hugg..

Jaa.. allt går! Det löser sig nog, har ju många nära och kära att fråga av ang. barnvakts-problemet.

Jag är alltid rädd att jag bara inbillar mig när jag blir dålig, så vilken lättnad att se svart på vitt att jopp, det är helt i sin ordning att du är helt slut.

Fick även rådet av läkaren att det vore nog bra att ta ryggmärgs-prov eftersom han misstänkte att borrelian hade ”spridit sig” till huvudet, pga av all den huvudvärk jag har haft.. Men tror han såg på min förskräckta min att det inte var på min ”favorit-lista”.. så han lät mig slippa.. ”vad tror du om vi sku ta provet” ”Öhm.. det tror jag nog helst jag sku avstå..” Om denna medicinering inte hjälper så får de eventuellt ta provet, men tills dess tror jag allt vi låter det vara.. Blir ju svimfärdig bara av den tanken ju..

GOD DAMN IT!!!! Kollade nyss på bilder av andras borreliabett… och gissa om det inte ser precis ut som utslaget min dotter har på ryggen och som hon haft nu i några månader… Shit shit shit… blir att se till att de tar blodprov och kollar henne också.. hon hade också fästingbett i sommar.. Och så har den läkare jag fått vara till stuckit till usa.. Come back!!!! Shit, nu blev jag riktigt orolig.. Det är en sak att själv ha borrelian, men att ens barn ska få något är jätte oroväckande..

Så har det då gått ett och ett halvt år sen vår lilla dotter kom till oss, oj va tiden går fort, speciellt efter att man fått barn.. ”Den vackraste stunden i livet var den när du kom”.. jo så känns det fortfarande! Hon är solstrålen i mitt liv tillsammans med sin far och har de vackraste ögonen jag nånsin skådat in i. En så nyfiken syn på omvärlden och en så god tro på alla människor. Orädd, omtänksam och energisk.

Surt känns det däremot att mammas tålamod inte är vad det brukar vara.. är ständigt trött och små-irriterad.. Blir ibland långa dagar när en liten testar, testar och testar och man själv har tusen saken att göra och ett ständigt tryck på bröstkorgen.. Tror allt borrelian har en stor del att göra med tröttheten och irritationen. Jag brukar vanligen ha rätt bra nerver.. oftast.. men nu verkar de ha försvunnit helt.. suck.. nåå.. fick samtal från sjukhuset att på måndag skall du infinna dig här.. så kanske de hittar något som gör mig lite mer till den jag brukar vara och inte till en ständigt trött, sliten, irriterad, nervös mamma med en tung sten på bröstkorgen.. Dessutom har jag nu märkt att mitt minne (som btw aldrig varit sådär jättebra) nu inte alls verkar stå på min sida, jag glömmer saker hit och dit.. Är det månne ålderdomen som kommer smygande.. Jaa-a den som det visste!

Var på familjecafe i fredags, där hade vi ett programinslag där var och en av mammorna skulle välja ett kort med en positiv egenskap man tycker att man har.. och svårt var det.. varför har vi i detta tusen sjöars land så svårt med att säga något positivt om oss själva egentligen.. Valde kortet ”tar hand om mina närmaste”. Är nog en sån som bryr mig, lyssnar, funderar på saken som orsakar problem och försöker mitt yttersta för att hjälpa. So there you go, that is my positive side for today

Mina tankar hoppar lite hit och dit idag, som du kanske märkt.

På alla helgons dag-kväll får jag alltid en lite märklig känsla, ett lite sorgligt lugn sänker sig på nå sätt över hela tillvaron.. Saknad. Acceptering av livets gång. Minnen. Tomhet men ändå ett varmt sådant.

Så ikväll tänder jag mina ljus för alla er som finns i mina tankar alltid nu som då. Ni finns i mitt hjärta!

Kan någon säga hur man linkar sitt blogginlägg till facebook sidan..? Förr fanns det ju under inläggen ett ”publicera på facebook” men nu hittar jag inget..?!

Har haft en riktigt skön helg i vårt grannland Svea-rike. Det blev en förlängd helg med vår lilla familj i husbil, och det var precis vad vi behövde. Komma bort och bara göra det vi hade lust med och framför allt annat, bara vara tillsammans alla tre. Gissa om Mymla njöt..!

Hon har nog inte så stor skillnad på VAR vi är eller VAD vi gör bara mamma och pappa är med så trivs hon <3 Och att resa iväg med husbilen var häftigt tyckte hon och sen att få sova i samma säng som mamma eller pappa var hur mysigt som helst. Nu när vi kommit hem så är det ju inte så pop att sova i egna sängen mer.. Men det ska väl också börja gå bra snart igen

Det blev en massa te-doftande i en trevlig te affär (är lite av en te-fantast..) och shoppande, bad i Pite Bad, loppis-fyndande och härligt chill med mamma och pappa och lillebror (vi sov på samma ställe som dem några nätter). En Laban stod högt upp på vår inköpslista, men den kommer vi nog aldrig att hitta en till av.. Har nu letat efter en sån i över ett år, men förgäves. Det går inte med en ”vanlig” Laban, den ska vara extra mjuk och gosig, ha siden lapp och stjärnor nere.. och att hitta just en sån är ju inte det lättaste.. Mymla har sin med sig precis överallt, hon har ingen napp, trasa eller sådant utan hon har Laban!

Snöskoterhjälm åt Mymla hittade vi (Äntligen!) problemet var bara att Mymlas pappa också hittade en ny snöskoter han blev intresserad av..

På söndag när vi höll på att packa ur bilen hör vi på radion att det skett en döds-kollision i Kalajoki en timme efter att vi kört där natten till söndag.. Vem sjutton lägger sig på vägen..?!

Jaha, nu tillbaka till bokföringen då.. fick inhandlat ett ”kontor” till vårt företag så nu är det bara att börja på med pappers-svängandet. Men faktist, tycker det är skönt med lite omväxlande arbete (bokföring hör ju annars inte till mina dagsrutiner som hemma-mamma, förrän efter detta då..:)

Snark! Har varit en tung dag.. rolig, men tung!

Har varit till Jeppis med dottern, syrran och hennes två flickor och min farmor, dvs bilen full med andra ord Så det blev shopping, loppisar och besök till lillasyrrans. Jätte roligt att spendera tid med familjen, det är alltid kul! Men shit pomfritt vilket humör Mymla har haft periodvis idag.. har fått jättemånga smällar i mitt ansikte, blivit klöst och riven också i ansiktet plus blivit slagen med en sten i tinningen.. = en jobbig dag!

Vet inte vad som tar åt tjejen ibland.. Inget jag säger eller gör biter på henne när hon nån gång hittar på något.. T.ex. hon får inte som hon vill, så hon river mig i ansiktet, jag knäpper henne på fingrarna och blir arg, säger att ”så gör man inte.., Mymla skall vara snäll!” Efter det smäller hon till mig i ansiktet.. VAD GÖR MAN DÅ…? När det inte hjälper att bli arg, inte att knäppa på fingrarna, inte att säga något.. Frustrerande med trots!!!

Samtidigt så tror jag att detta kan vara en reaktion av osäkerhet då pappa är borta och har varit borta nu i flera dagar.. Hon vill absolut med när jag skall iväg på ett snabbärende från sin mosters, annars hade hon velat stanna där, hon släpar runt på sin Laban överallt, han har blivit så jätteviktig nu sen pappa åkte på repövning, hon har svårt att somna ensam på kvällen (vilket hon inte brukar ha annars) osv osv. Så tror jag får stå ut med humör-växlingen lite till, och försöka förstå.. det är inte så lätt för en liten att förstå att pappa är borta nu många dagar och nätter, men sen kommer han hem igen och allt återgår då till det normala.. Stackars liten <3

Mymla satt i bilen på väg hem från Jeppis och gömde sig i sina händer och när hon tittade fram sa hon ”pappa” och ingen pappa- så gömde hon sig igen och samma sak ”pappa”.. Trodde hon att pappa skulle dyka upp när hon tittade fram från sitt gömställe..?! Det fick en sten-slagen mammas hjärta att smälta.. <3

Jaa-a inte är det lätt att veta hur man skall göra varje stund här i livet!

Hur som helst så har vi nu en ynka natt kvar före vi har hem våran kille i huset! LÄNGTAR! Tycker det har gått riktigt bra faktist att vara ”ensamstående mamma” såhär långt, men idag hade jag gärna haft Mymlas andra förälder att diskutera med när det blev sånt här humör..

Tror det blir att ta kväll brevid min lilla bus-unge nu, hon är den underbaraste lilla ungen i världen, men visar ibland upp sin temperamentsfulla sida.. Men visst skall den också tas itu med.. bara jag får på klart hur… En dålig dag har vi ju alla, det är bara hur man behärskar sig vi alla behöver lära oss tror jag.

Dag 2

Har haft en skön heldag-på-staan med tre av mina favorit-tjejer: Mymla, Molly och Elli. Vi gjorde allt och ingenting alls, dvs det vi hade lust med för tillfället. Så det blev lite shopping, promenad i staden, lunch, lek och bus vid Touhutalo och sånt. Kom hem med bl.a. en stulen bil… :S

Tyvärr blev det dåligt med bilder från dagen då ingen kamera förutom telefonen fanns, och före min HTC har ställt kameran redo att ta bilden så har min Mymla skuttat iväg, vilket resulterar i att 2 av typ 30 tagna bilder idag var suddiga.. syns bara en fartande Mymla och Molly t.om. Elli hade så bråttom att hon blev suddig!

Före stads-resan hade vi besök av mamma och hennes dagbarn, typiskt att vi skulle bort när de kom, Mymla blev så glad när de kom och har pratat om ”Mommo” jättemycket, så när hon äntligen kommer så skall vi iväg.. Men det hjälps int!

Morgonen börja rätt ledsamt också, Mymla, som aldrig gråter mycket över något alls, grät och hade ont i 45 minuter non-stop ”pipi” och visade på sin armbåge och bara grät mera när hon skulle räta ut den, hann få läkartid och börja ställa oss iväg, så plötsligt var det som bortblåst och min ”Gumppa-gummo” var tillbaka (skutta omkring i sina gummistövlar som vanligt). Kan såhär små månne ha sendrag..? Eller vad sjutton gjorde sådär ont och sådär länge för att sen bara försvinna..?!

Fick efterlängtat samtal från Dragsvik eller rättare sagt Syndalen. Efter kontakt med min militärpojke igår så försvann plötsligt klimpen jag haft i magen nu i flera dagar.. kanske det på något sätt var oro för hans del jag kände, men när allt var ok där så blev det ok här också.. Märkligt hur jag fungerar ibland, men sån är jag kan man väl bara konstatera

Nu ska jag ta ett efterlängtat bubbelbad, sen blir det te, varm filt, starta upp projektorn och se en bra film. Ibland måste man unna sig lite vardagslyx

Jaha, då var man ensamstående mamma i 5 dagar.. Och jag kan bara säga: dethär med ensamhet är inget för mig!

Kenneth åkte inatt iväg till Dragsvik på repövning, hade tänkt på det hela som en annorlunda erfarenhet ”att vara ensam med Mymla en vecka” men nu känns det inte speciellt kul alls faktist.. Och varför vet jag inte riktigt heller.. ok visst saknar jag ju min andra hälft, men vi har ju varit ifrån varandra förr.. Tror det beror på att vi varit ifrån varandra 2 nätter som mest på över 10 år.. Och nu är jag ensam med dottern i 5 dagar.. vilket kan vara mysigt om jag skulle kunna slappna av lite.. Men 2 dagar före han åkte fick jag ont i magen och ännu sitter den där.. en klump fylld av oro.. För vad vet jag inte.. kanske för denna nya situation..?

Det som då är säkert är att detta är jätte bra för mig.. eller bra och bra.. nyttigt är rättare sagt. Jag som aldrig har bott ensam, som aldrig har haft bara mig själv att lita på när jag skall fatta beslut osv. Jag är rätt beroende av mina nära medmänniskor, jag trivs med folk omkring mig. Visst är det skönt att bara vara ensam ibland, men detta enbart när jag väljer det och bara för en liten liten stund åt gången..

Det som känns bra med detta är att märka att de som står mig nära verkar känna mig rätt bra.. De verkar veta att jag inte tycker om att vara ensam.. Dagen började med att systerdottern och syrran ringde, sedan ringde pappa, sedan mamma och sen svärmor, eftermiddagen spenderades vid min farmors, ett kort samtal med andra syrran och sen när vi kom hem till vårt tomma hus igen så fick vi besök av min närmaste vän och hennes mysiga familj. Skönt att veta att man har människor omkring sig som bryr sig och tar sig tid för en <3

För övrigt har jag stressat precis hela dagen, från den ena saken till den andra.. plockat undan, diskat undan, lagat mat, bakat, slängt in en kaffekopp, rusat iväg halv-försenad till massagen osv osv… Varför denna stress undrar jag nu..   

Jaa-a allt är lite upp och ner när du är borta, en del av mig åkte nog med dig och nu är det svårt att få ordning på det som är kvar.. Men så småningom blir det nog ordning på det också Bra att lära sig mer om sig själv ibland!